Hej hej.
💜
I sittdelen :)
Glass på smultronstället dagen efter skolavslutningen.
Glad skit :)
Semester.
Härliga maj!
16 maj.
Hej hej :)
Stora prinsessan.
Älskade lilla troll.
Shopping och presenter.
Påsken!
Påskhelgen har varit lugn och helt perfekt. I torsdags så var vi bjudna på mat hos Antes föräldrar, det var påskmat och tårta. I fredags så var vi bara hemma och tog det lugnt. På påskafton var vi hemma hos min mamma och pappa på mat. Tindra fick en ny cykel i påsk present av oss och mamma och pappa. Hon blev jätte glad! Hennes gamla cykel var för liten fast vi höjt sadel och styre. Hon fick även en drös påskägg med godis i. Igår så hade vi Leif med familj här på besök. Vi grillade korv, lekte i lekpark, gick promenad, åt tacos och blåbärspaj! Deras lille pojk är bara tre veckor yngre än Cornelia så det är jätte roligt. Vi har även planerat att göra nåt på semestern tillsammans :)
Idag så har vi varit på maxi och jag köpte lite kläder till cornelia för presentkortet hon fick av mamma och pappa. Finns så mycket fint så det är svårt att välja!
Nu ska jag försöka sova lite! Ses!
Stora prinsessan.
Sötnos.
♥
Nu går det lite bättre här hemma. Lite rutiner finns det även om det är helt Cornelia som styr när hon vill sova och inte.
Tänkte skriva hur en dag här hemma kan se ut.
6.45 Då går jag upp och plockar fram frukost till Tindra och värmer mat till Cornelia.
7.00 Jag väcker båda barnen och de båda äter frukost. Jag hjälper även Tindra att göra sig klar till skolan.
8.00 Då går vi hemifrån och Cornelia somnar i vagnen. Lämnar Tindra i skolan.
10.00 Vaknar Cornelia och hon får mat. Sen har hon en lång vaken stund.
12.45 Så får hon mat igen.
13.00 Går vi till frita och hämtar Tindra. Cornelia somnar i vagnen.
15.00 Cornelia vaknar och vill ha lite mat. Somnar ibland om när hon ätit färdigt.
18.00 Äter igen och somnar en stund.
19.00 Vaknar oftast av att hon har ont i magen. Mycket gråt och skrik.
20.45 Gör oss i ordning för natten och börjar släcka ned och pratar inte så mycket med Cornelia så att hon ska förstå att det snart är natt.
21.00 Hon äter och somnar förhoppningsvis om inte magen spökar.
24.00 Dags för mat igen, somnar om.
04.00 Mat igen och somnar om.
Så kan en dag se ut för Cornelia. Där i mellan så fixar jag tvätt, disk, mat, städ, underhålla Tindra och hunden. Det är inte alltid så lätt att göra allting. Ibland är inte Cornelia med på noterna alls och man måste hela tiden bära och bära. Men sen vi började med napp så kan hon somna själv i vagnen och det är väldigt skönt. Förut så somnade hon alltid i famnen och vaknade om man satte sig ner eller la ned henne. Så axlar och nacke mådde inte bra av det.
Hon har börjat att le mer och mer. Vad jag kommer ihåg så var Tindra mycket tidigare med att le men man ska ju inte hålla på att jämföra. Kanske beror det på att Cornelia haft väldigt mycket ont i magen och Tindra hade inte det. För vem vill le när man har ont?
I måndags var vi på bvc för läkarkontroll samt vikt och längd. Allt såg bra ut men hennes ena fot är lite böjd inåt men det skulle räta ut sig och var väldigt vanligt. Det verkar som att det är trångt i min mage eftersom Tindras ena öra var lite böjt när hon föddes och det berodde också på att det var för trångt. Cornelia vägde 4290g och var 55 cm lång. Hon följer sin kurva perfekt vilket känns skönt.
Nu ska vi inte dit förrän den 14 maj. Känns som väldigt långt emellan? Då ska hon få vaccin. Så måste köpa hem alvedon tills dess. Bara hoppas hon inte får feber eller ont i benet efteråt.
Det ska bli så skönt att ha Ante hemma i påsk. Fyra dagar ledigt får han. Han har jobbat så mycket på sista tiden och det har varit kämpigt på kvällarna när Cornelia haft ont i magen. Han har ju även missat de stunderna hon är så glad på förmiddagarna. Så han ser fram emot att vara lite ledig och spendera tid med oss.
I fredags så var Tindra på sitt första disco. En femteklass hade ordnat det. Discot var från 18.00-19.30 och Tindra hade haft så himla kul. Så hon vill absolut gå på mer disco i framtiden :)
Avslutar med lite bilder...
Det fick bara bli den bilden, kunde inte rotera bilderna i datorn. Får se om Ante kan hjälpa mig sen kanske.
Allt är inte bubbelgumsrosa i småbarnsvärlden!
Jag är som ett vrak! Trött som aldrig förr! Jag ser inte fräsch ut för fem öre, påsarna under ögonen blir bara större och större. Håret är slitet som aldrig förr, behöver verkligen klippa mig! Sömn är en bristvara här hemma! Får vara glad om man får något i magen under en dag. Igår så jobbade Ante till kl 20 vilket är jättebra då man inte är rik när man är föräldraledig. Men Cornelia sov kanske två timmar på hela dagen! Då var det inte sammanhängande utan typ en kvart åt gången, hon somnade i min famn och varje gång jag la ned henne i vagnen eller sängen så vaknade hon! Ryggen och axlarna värker av allt bärande! Idag hoppas jag att det går lite bättre här hemma så man hinner gå på toa åtminstone. Hur gör alla andra? Allt verkar vara så himla rosa och perfekt hos alla andra? Jag kunde inte laga middag igår så Tindra fick äta yoghurt och macka till mat men hon var lika glad för det som tur var! Men hur som helst så älskar jag denna lilla flicka fast hon vänder upp och ner på tillvaron :)
Fortsättningen...
Tindra kom upp till bb med sin farmor. Men farmor fick vänta utanför ett tag för vi ville bara vara familjen ett tag. Tindra var lite blyg och avundsjuk, hon ville knappt titta på bebisen. Men vi trodde att det berodde på att hon kände sig utanför och att hon skulle följa med farmor hem igen sen. Hon ville ju vara med oss. Dagen efter så gick det mycket bättre, hon började tjata med en gång när hon vaknat om att hon ville hälsa på bebisen. Min mamma skjutsade upp henne till oss. Hon klappade och ville hålla henne. Hon hjälpte till och bytte blöja. Jag låg där i sängen och fick tårar i ögonen för man såg verkligen hur stolt Tindra var.
På tisdagen hade jag fortfarande jätteont och får sprutor mot smärtan. Det känns som att det alltid kommer göra ont. Det är nästan omöjligt att ta sig upp ur sängen. Ante får hjälpa mig eftersom man inte får använda magmusklerna så ska man lägga sig på sidan, med benen ner mot golvet och sen häva sig upp med hjälp av armarna men jag var helt matt i armarna så jag orkade inte.
På onsdagen så åkte Ante och hämtade Tindra efter skolan. Hon var ivrig och ville komma upp och hälsa på. Jag lyckades ta mig ut till matsalen på egen hand. De andra dagarna har jag ätit i sängen. När de kom så hade jag precis ätit klart och var tillbaka på rummet. Jag fick kalla på en sköterska eftersom jag har så fruktansvärt ont när jag ammar. Jag förklarade vart det gjorde ont och fick även visa så att Cornelia tog rätt tag. Vilket hon gjorde men ändå får jag så ont så att jag gråter och slutar andas. Jag har vanligtvis hög smärttröskel men det här kan jag inte stå ut med. Då sa sköterskan att jag har inflammation i brösten, därför har jag så ont. Hon frågade hur det var förra gången med Tindra och jag sa att det var likadant då men att jag plågade mig igenom två månader där jag grät varje gång. Jag provade alla krämer som fanns på marknanden, amningsnapp och speciellt nässpray men inget hjälpte. Då sa sköterskan att hon tyckte att för min och Cornelias skull så skulle jag överväga ersättning istället så att det blir mysigt att mata istället för ett ångestladdat. Jag började gråta för jag ville verkligen att det skulle fungera men samtidigt kände jag det på mig att det skulle bli som förra gången. Jag och Ante pratade igenom det och bestämde att vi skulle börja med ersättning istället. Det var ett jobbigt beslut att ta men jag var tvungen att tänka på mig själv den här gången.
Jag fick medicin som skulle stoppa mjölkproduktionen och fick brösten lindade med bandage för att det inte ska bildas så mycket mjölk. Men fy vad ont jag fick. Brösten växte flera storlekar och det såg ut som jag kom direkt från en plastikoperation. Men jag fick inte pumpa ur något då det bara kommer mer då. Det var ett par jobbiga dygn innan medicinen hjälpte. Nu är allt bra!
Vi åkte hem på onsdag eftermiddag. När vi kom hem så kom min mamma och pappa förbi för att titta på deras nya barnbarn. Jag hade sagt ifrån om besök på bb. Eftersom de inte får komma in på rummet och jag ville inte rullas ut i korridoren i sängen.
Nu är Cornelia 17 dagar och mår hur bra som helst. Hon går upp i vikt som hon ska. En rolig sak var att när de mätte henne på bb så var hon 51 cm lång men när vi kom till Bvc så var hon bara 49 cm så hon var säkert bara 48 cm när hon föddes. De mäter ju bara med ett måttband på bb och det blir lätt fel. Hon vägde 3375g och gick ner till 3120. Nu väger hon 3470 och är 50,5 cm lång.
De första nätterna hemma fick Ante mata och byta blöja eftersom jag inte kom upp ur sängen pga smärta. Men han hade nog inget emot det. Det gick ju bra eftersom hon får ersättning.
Dagarna rullar på här hemma. Det är nu som småbarnsförälder som man uppskattar de små sakerna i livet som tex att få gå på toaletten när man är kissnödig eller hinna ta en dusch. Sånt som var självklart förut.
Men visst är det lite jobbigt att vara ensam hela dagarna och gå med Tindra till skolan och sen hämta. Man måste passa in med matning och liknande. Dessutom så har vi ju hund med. Men nåt jag måste lära mig är att inte försöka vara så himla perfekt hela tiden. Det gör inget om jag inte har diskat när Ante kommer hem eller om jag inte hunnit tvätta. Men det är svårt, så svårt eftersom jag är van att göra så mycket här hemma och jag gör det för jag tycker om att ha ordning och reda.
Nu ska jag hänga tvätten och sen börja förbereda för att hämta Tindra :)
Uppdatering!
Tänkte berätta lite om förlossningen/snittet.
Söndagen den 12/2 så var det tänkt att Tindra skulle ha sovit över hos sin farmor och farfar eftersom vi skulle åka redan 5.30 på måndag morgon. Men jag såg på henne att hon inte ville och hon var lite blek. Hon sa att hon var tvungen att kräkas och det gjorde hon också. Jag sa till Ante att han fick ringa sin mamma och säga att Tindra inte kommer för jag ville verkligen inte att hon skulle åka dit om hon inte ville. Vi kom överens om att farmor skulle komma tidigt på måndag morgon istället och då blev Tindra jätteglad och mådde hur bra som helst efter hon fick reda på det. Tindra har alltid kunnat framkalla kräkningar när hon blir nervös och orolig.
Måndag 13/2 gick jag upp redan kl 4 eftersom jag skulle duscha med bakteriedödande svampar och ville inte behöva stressa. Väckte Ante kl 5 och vi packade det sista. Vi väckte Tindra och pratade lite med henne och förklarade att hon snart skulle få komma till oss på sjukhuset och hälsa på bebisen. Farmor kom och vi åkte till bb.
När vi kom fram dit fick jag lämna urinprov, blodprov, de satte ctg och gav mig dropp. Fick även kateter! Fy det var det värsta jag varit med om, gjorde inte så ont när de satte in den men fy vilken obehaglig känsla. Självklart blev jag ju kissnödig direkt och kallade på sköterskan, då sa hon, det är bara att du kissar, det kommer ju i röret. Men det tog ett bra tag för mig att kunna släppa det där att jag ligger i sängen och ska kissa. Känns ju som man kissar på sig. Men till slut kunde jag inte hålla mig längre och började gråta samtidigt som jag kissar. Kollade i påsen och visst kom väl kisset där i men fy så förnedrande det var.
7.50 rullas jag till operation där vi får vänta i ett väntrum. Ante fick byta om till klassiska gröna operationskläder.
De lägger ryggbedövning, som inte alls var så otäckt. Benen känns varma med en gång. Sen testar de så att jag är ordentligt bedövad innan de börjar operationen.
8.28 Börjar operationen och 8.43 föddes lilla Cornelia. Det var inte som på tv då de bara tar ut barnet utan de försöker att föda fram det genom snittet de gjort i magen. De trycker hårt på magen och hjälper barnet ut på det sättet. Det var väldigt obehagligt då man känner att de håller på men det gör inte ont. 9.26 är operationen klar och jag är ihop sydd och förs till bb igen.
Bedövningen släppte efter ett par timmar och då började jag få ont. Fick morfin sprutor mot smärtan. På eftermiddagen/kvällen så var det dags att gå ur sängen, ta bort katetern och duscha. Att ta sig upp ur sängen var det värsta jag varit med om, två stycken fick hjälpa mig och jag grät så ont gjorde det. Men när jag väl var uppe så kändes det inte så mycket. Men att lägga sig igen gjorde också fruktansvärt ont.
Den natten sov jag inte alls mycket, fick fler sprutor och tabletter.
Nu vaknar Cornelia så jag får fortsätta en annan dag.
En sovande prinsessa.
